13615 Manulis
Utseende
13615 Manulis | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Carolyn S. Shoemaker, David H. Levy |
Upptäcktsplats | Palomar-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 28 november 1994 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (13615) Manulis |
Alternativnamn | 1994 WP13, 1997 MC[1] |
Uppkallad efter | Ilan Manulis[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[1] | |
Epok: 13 september 2023 | |
Aphelium | 3,1529 AU |
Perihelium | 2,0472 AU |
Halv storaxel | 2,6000 AU |
Excentricitet | 0,2126 |
Siderisk omloppstid | 1531,3 d (4,19 år) |
Medelanomali | 328,150° |
Inklination | 12,681° |
Longitud för uppstigande nod | 139,360° |
Periheliumargument | 250,165° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 5,49 km |
Albedo | 0,280 |
Absolut magnitud (H) | 13,65 |
13615 Manulis eller 1994 WP13[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 28 november 1994 av de båda amerikanska astronomerna Carolyn S. Shoemaker och David H. Levy vid Palomar-observatoriet. Den är uppkallad efter astronomen Ilan Manulis.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 13615 Manulis” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=13615. Läst 23 september 2023.
- ^ [a b] ”Minor Planet Center 13615 Manulis” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=13615. Läst 23 september 2023.
|